FMT del 3 – mentala och praktiska förberedelser inför vaktombytet i mikrobiota-land

På söndag 8 mars börjar den viktigaste förberedelsen: tömma tarmen på smält föda. Den mentala uppladdningen pågår sedan länge!

E fick sin autismdiagnos för lite drygt 10 år sedan. På de 10 åren har vi hunnit med att prova väldigt många olika sätt för att hjälpa henne, och hjälpa familjen att fungera så bra som möjligt. Att sätta igång med något nytt – det kan vara en speciell diet, en komplementär terapi eller metod, ny kombination av kosttillskott – innebär alltid lite förberedelser. Ibland mycket förberedelser.

Att genomföra en FMT, (Fecal Microbiota Transplant; ”avföringstransplantation”. Läs om detta i blogginlägget FMT del 1) som vi ska göra nu, start den 9 mars, är inget undantag. Läsa på om vad det är man ska göra är förstås en viktig del, både före och efter beslutsfattandet. I fallet FMT är det framför allt en förberedelse som är avgörande: Tarmen tömmas så mycket som möjligt innan första inseminationen; de nya bakteriestammarna ska ju inte konkurreras ut av de gamla. Detta ska göras dagen innan, från båda håll: dricka ett laxerande medel på sena eftermiddagen och ett eller flera lavemang / tarmsköljningar rektalt. Först ska man fasta 6 timmar innan man tar laxermedlet; alltså ingen mat från ca kl 11. När laxerdrycken druckits upp vid 17-tiden gäller det att fylla på med vätska under de följande timmarna innan natten, minst 1,25 l, gärna mer.

Allt detta är, som alla förstår som har erfarenhet av svår autism, något man som förälder djupandas inför. Flera gånger. Magen är ju en komplicerad historia och man vill ju inte bidra med något traumatiskt minne. Förberedelserna är därför både praktiska och mentala.

Så här, ungefär, går jag till väga med den mentala biten:

1. Gå till botten med mina egna föreställningar och förutfattade meningar. Så här till exempel: Vill jag det här? Ja. Tror jag att det kan hjälpa E? O ja. Vad exakt känner jag obehag inför? Laxermedel. Vad om laxermedlet? Att E ska bli superstressad, eller att hon inte kommer vilja dricka det, eller att vi inte får i henne tillräckligt med vätska efteråt. Hur kan jag hjälpa E till bästa utgångsläget? Själv vara lugn. Det är inte farligt för Ellen att bli stressad. Om hon inte vill dricka laxermedlet – försök igen om en stund. Var inte ”needy”. Håll själv det lugn jag skulle vilja att E har – – – och så håller jag på så, ibland för mig själv, ibland med Es pappa. 100% ärlighet mot mig själv! Detta är något jag inte alltid har kunnat. Det har jag fått lära mig. Min främsta källa till lärandet är The Son-Rise Program, en typ av lekterapi vid autism, som egentligen mest handlar om dig själv och vad du känner och tänker. Någon blogg framöver kommer jag gå in närmare på Son-Rise, för utan Son-Rise så är jag säker på att jag aldrig hade kunnat eller orkat hålla på och jobba så intensivt för Es hälsa i så många år. Här en länk om du vill kolla in själv: https://autismtreatmentcenter.org/

2. När det är dags: Ha en tydlig plan. Var beredd att med en sekunds varsel ändra planen och skaffa en ny plan. Känns det läskigt? Då går jag tillbaka till punkten 1.

3. Tveka inte. Tro på E, 100%, inte mindre! Och tro på mig själv, 100%! Hon känner av mina känslor; där ska ingen tveksamhet råda.

4. I stunden – tänk och känn KÄRLEK.

Det var den mentala biten. Den är applicerbar i många olika fall.

Det praktiska: Maten och drycken. Att inte äta något från lunch på söndag till lunch på måndag ska bli intressant. För att ha största möjliga chans att lyckas kommer förstås båda jag och Es pappa att fasta vi också. Vatten, äppeljuice, kamomillte, myntate och lite havsvatten utblandat med vatten kommer vi att dricka. Vi tar med oss för att slippa åka och handla när vi kommer fram. Havsvatten, ja – det har vi med oss sedan ett helt annat protokoll vi gjorde för några år sedan. Det är väldigt mjukt och snällt i magen och innehåller lite fina mineralämnen med hög biotillgänglighet, det var vad vi lärde oss då. E tycker om både mynta och kamomill – det sistnämnda ska vara väldigt bra för att reglera tarmen, och det är också vår erfarenhet.

Något annat som vi packar är rejält med underkläder för ombyte.

Vi har hyrt ett hus med trädgård via Airbnb, och sagt till särskilt noga att det inte får finnas något ätbart i köket.

Och så får vi hoppas att inte Coronaviruset kommer i vår väg på ett olämpligt sätt, utan att vi lugnt och fint kan resa både dit och hem.
/ Sofia Ridaeus