FMT sista delen: Nöjda trots oklar nytta som autismbehandling

Nu, i februari 2021, är det ungefär 11 månader sedan vi for till Bratislava och IPPM-kliniken för att inleda 10 behandlingar med Fecal Microbiota Transfer, FMT. Förhoppningen var att detta skulle vara ett effektivt sätt att behandla autism. Vi ville att vår då 15-åriga dotter E med svår autism i första hand skulle bli självständig i toalettsituationen, i andra hand – men lika varmt önskat – att de autistiska symtomen skulle mildras, och livet bli enklare för både henne själv och oss i hennes närhet.

Det gick väl sådär. Självständighet i toalettsituationen har vi fortfarande inte. Vad som hände till en början var att vi kom ur vår gamla rutin med toalettbesök; E skulle få en chans att just bli självständig och fick vi släppa på den föräldrastyrda rutinen. Det pendlade i början lite fram och tillbaka, men slutade väl mer på ”tillbaka”. Det stora problemet är fortfarande att hon inte går när hon behöver, inte ens alltid när det verkligen trycker på, vilket lätt resulterar i smärre förstoppning. Och lite extra tvätt. Nu har vi skaffat oss en ny toalettrutin som ger större utrymme för variation och E verkar nöjd.

Mildare autistiska symtom

De autistiska symtomen har absolut blivit bättre, även om det kanske för en utomstående betraktare inte verkar vara så stor skillnad. Vi känner av ett allmänt lugnare humör och bättre förmåga att komma ur destruktiva cirklar. Och inte lika lätt stressad/orolig/arg längre! Ni som läser det här och har egna barn som är som vandrande, tickande bomber vet vad jag menar – min stressnivå är klart lägre nu. Och det är också värt något! Hände detta tack vare FMT? Ja, vem vet. Jag vet inte. Eftersom jag själv har en BICOM Bioresonans-maskin så behandlar jag E nästan varje vecka, och det har ju också effekt. Kanske kommer allt positivt av de behandlingarna och inte FMT.

Slutat med medicin

Ungefär en månad efter alla behandlingar var avslutade så började vi fasa ut E’s lugnande medicin, och det gick bra. I början var det extremt svårt för E att somna, men vi fick tillbaka den väldigt glada och pigga E. Visst blev det lite svårare igen att avsluta aktiviteter och liknande – sådant som hör koncentrationssvårigheter till – men för oss rådde det ändå ingen tvekan om att livsglädjen i E var större. Det är omöjligt att veta om vi hade kunnat sluta med medicinen utan FMT. Kanske. Kanske inte. Men, säg att det var enda effekten av behandlingen; då tycker jag att det var värt det. Vi provade att minska på epilepsimedicinen också, men det gick inte; hon fick ett stort anfall igen och gick då tillbaka till gamla dosen. E avskyr epileptiska anfall.

Jag ångrar inte på något sätt att vi testade FMT. Jag tror fortfarande att det är en bra metod. Bevisligen har den hjälpt många med andra åkommor, som Clostridium Difficile. Autism är ju ingen sjukdom man kan testa sig till, utan diagnostiseras enbart på symtom, allra mest beteenden, så orsaken är förstås mångfacetterad. Behandlingsmetoder måste därför variera i effektivitet för olika individer. E kanske skulle behöva en, två, eller flera behandlingsomgångar ytterligare med FMT. Med Coronapandemin har det förstås inte varit aktuellt att åka igen sedan vi var där i mars 2020. Det finns kvar som en möjlighet att testa igen. E mår och fungerar bättre nu i februari 2021 än i mars 2020, och det är det enda som betyder något.

Sofia Ridaeus