Om mig

sofia_webb_om-700x700

Sofia Ridaeus

Jag är mamma till två barn, födda 2003 och 2004, som båda diagnostiserades med autism i 5-årsåldern. Idag är min yngsta dotter alltjämt autistisk, men min äldsta har i år, 2018, på nytt utretts av BUP. De konstaterade att hon inte längre uppfyller kriterierna för diagnosen autism. ”Recovered from autism” brukar det kallas på engelska. Vad man ska säga på svenska vet jag inte, för eftersom det nästan aldrig händer finns inte orden. ”Tillfrisknat”? Kanske det. Men det är ett mindre bekymmer – det viktiga och den stora glädjen är kvittot på att allt arbete på vägen hit kunde ge ett sådant fantastiskt resultat. För är det något jag är helt säker på, så är det att det är tack vare enträget arbete och öppenhet mot olika syn på autismens orsaker, läkande, behandling och möjligheter och en villighet att ordentligt pröva saker, som min dotter lever ett helt vanligt tonårsliv idag. Hela deras liv har jag försökt hitta vägar att hjälpa dem att lättare kunna hantera en påträngande värld, inte bara genom hjälpmedel, utan på sätt som ger utvecklingen en skjuts framåt. Den hjälp vi fick genom Habiliteringen tyckte vi inte gav tillräckligt, eller så kändes de inte bra av andra skäl. Jag började söka efter andra alternativ. Detta blev min mission i livet och 2013 lämnade jag arbetslivet för att på heltid kunna vara hemma och finnas till för barnen, samtidigt som jag kunde ägna mer tid åt de metoder och terapier vi redan hittat och tyckte fungerade, samt få tid att fortsätta hitta nya vägar.

År 2014 kom jag i kontakt med HANDLE och sedan den hösten har båda mina barn haft egna HANDLE-program. Och det har verkligen varit till nytta och glädje! Båda har blommat ut i sina underbara personligheter och många färdigheter har utvecklats, för var och en på sin nivå. Mitt äldsta barn, vars svårigheter då inte var lika djupgående som mitt yngsta barns, svarade mycket bra på sitt HANDLE-program och skolan började fungera mycket bättre. Min yngsta som går i särskolan har gått från att inte klara av att vara i skolan nästan någonting, till att vara där varje dag, trivs och skapar relationer med de andra barnen. Hon är mycket lugnare och harmonisk, och kommunikationsförmågan är markant förbättrad. Och nuförtiden kan vi – äntligen – ha spontan fysisk kontakt, så där som man så gärna vill göra som förälder: Lägga en arm om axlarna, klappa på kinden, lägga en mjuk hand på armen – utan att det blir ett avbrott, en motreaktion på den taktila beröringen eller en missuppfattning om vad det var jag ville. Att som förälder få visa sitt barn ömhet är ingen självklarhet vid autism. Så mycket större är då glädjen och tacksamheten nu, när jag äntligen kan få ge denna spontana, fysiska ömhet, inte bara till ett barn utan till två.

Tillbaka till år 2015: Med två mycket mer välfungerande barn kunde jag utbilda mig i HANDLE och hösten 2016 öppna Flygande Draken, den första mottagningen i Sverige som erbjuder en ytlig kartläggning av nervsystemet enligt metoden som på engelska kallas HANDLE Screening. Min erfarenhet som förälder till barn med funktionshinder har lärt mig mycket om lyhördhet och hänsyn, och gett mig nyfikenhet och kärlek att vilja hjälpa andra att fungera bättre, oavsett ålder och oavsett om det finns en diagnos eller inte. Jag har också stor respekt för det individuella. Med erfarenheten av två barn på autismspektrat vet jag att det inte finns en och samma modell som passar för alla. Alla är tvärtom unika och jag möter alla utan att på förhand ha bestämt mig för vad som passar dem.

Det jag brinner allra mest för är att framför allt barn ska ges möjlighet att få hjälp – allra helst tidigt – när man märker att extra stöd behövs för att livet ska fungera lättare i hemmet, i förskola och skola. Min vision är att HANDLE ska vara tillgängligt på alla BVC, alla dagis, alla skolor och på Habiliteringar överallt i Sverige, att denna skenbart enkla (men under ytan väldigt sofistikerade), behagliga metod ska vara det första man tar till, långt innan långa utredningar, och långt innan problemen har blivit stora och komplexa.
/Sofia Ridaeus